Min häst är utan tvekan den vackraste och underbaraste! Han är en speciell kille, så villig och så lätt att jobba med. Jag har haft honom sedan 2007, då var han tre år och kunde inte speciellt mycket. Han vägra gå in i transporten, snurrade runt för att slippa backa ur (jag kan fortfarande inte förstå hur han fick plats att vända sig om), kunde knappt fatta galopp och gjorde så att jag bröt handleden dagen efter att jag fick hem honom (fast det var ju mitt eget fel egentligen). Men nu, 3 och ett halvt år senare, är han den finaste hästen man kan tänka sig! Jag har alltid fått så mycket beröm för honom, och när jag har ridit lektion så har ridlärarna alltid trott att han var äldre än han var för att han är så duktig. Jag kan inte fatta att jag faktiskt ska skiljas från honom nu. Det har alltid känts som om det var så långt borta. Sanningen har inte slagit mig i ansiktet förens nu. Att sälja honom är ett av de svåraste beslutet jag har tagit i mitt liv. Hästar har alltid, i hela mitt liv, varit en del av mitt liv. Och nu ska jag säga hej då till allt det. Men jag vet att det här är det bästa för alla. Att behålla honom skulle bara vara själviskt. Han förtjänar att komma till någon som verkligen vill satsa på honom, för han kan komma så långt. Han är en sån underbart duktig häst, och har potential att bli ännu bättre. Nu är han alltså till salu. Om någon skulle vara intresserad så är det bara att titta in HÄR.

I morse fick jag inte någon sovmorgon, för jag var iväg och tävlade med min häst. Vi hoppade 80cm och 90cm. I första rev han ett hinder och i andra två, men vi kom i alla fall runt och det är det som är huvudsaken. Han är fortfarande ung och har mycket kvar att lära, så tävlingarna som vi är på nu är mest som träningar för att han ska få känna på hur det är med alla människor, hästar, musik, högtalare, fart och fläng. Men han är jätteduktig :)