De sista dagarna av vår Skottlands-vistelse besökte vi ön Iona. Resan dit var fruktansvärd, först åkte vi färja, men det var det som kom sen som var hemskt. Jag blir aldrig åksjuk i vanliga fall när jag åker bil, buss eller vad det nu är. Men det här var de krokigaste vägarna jag har sett. Dessutom var vägarna bara gjorda för ett fordon. Så fort man mötte någon (vilket var ofta) fick man svänga in på något som liknade bussfickor, fast dem här "bussfickorna" gjorda för att man skulle köra in på när man mötte någon. Vår busschaufför var riktigt jävla dålig. Han körde som en galning, och när han mötte någon tvärbromsade han istället för att sakta in lite tidigare (man såg lång väg om det kom någon), och så gasen i botten igen. Det var som att åka snurr-snurr-karusell för mig (vill bara påpeka att jag alltså inte menar berg- och dalbanor, dem åker jag utan problem). Jag kan inte åka snurrande karuseller, då spyr jag. Och så var det med den här bussturen. Fast jag spydde aldrig som tur var. Jag mådde bara så jävla dåligt, försökte koncentrera mig på något annat så jag inte skulle spy. Lagom kul att spy i en smockfull buss liksom. Men Iona var fint, turkost vatten, vit sand och frigående getter. Det blåste lite mycket bara, haha!